Small in Japan

Instruktionen i förra inlägget är naturligtvis för toaletten, kontrollpanelen sitter till höger på bilden och manövreras med vänster hand när man sitter ner. Panelen har inte något med traditionell spoling att göra, den spaken sitter bakom toaletten på väggen.

Vi har ännu inte testat vare sig back eller front shower, men vi kanske anammar detta när vi blivit lite mer acklimatiserade. Notera symbolerna på vredet, om man vaken kan läsa engelska eller japanska kan man ändå förstå vad som är “front” respektive “back”. Mycket pedagogiskt!

Jag kunde inte låta bli att posta denna lilla instruktion vi har på vårt hotellrum. Gissa vad den gäller för?

Idag slutfördes uppdraget och alla är nöjda. För att svara på Malins kommentar kan jag säga att JA, Irma är stabilt cool och sover sig igenom de mest vansinniga av upptåg. Hon verkar trivas bäst när det är lite fart och fläkt. Det kommer att bli en äventyrslysten tjej. Dessutom charmar hon främlingar till höger och vänster. Det verkar som om hon är den enda som har koll på språket.

Allt har som sagt gått bra och vi har verkligen blivit väl omhändertagna. Hittills har vi sovit jättemycket och hela gårdagen gick åt administration kring vårt framtida boende och att få tag på en telefon. Om en vecka får vi flytta in i vår lägenhet och vi blev till slut tvungna att köpa en ny telefon. Vårt telefonnummer är förresten numera +81 80 33939927…om det mot förmodan är någon som vill använda sina sista slantar på dyra mobilsamtal. Idag är planen att hitta på något som Arvid tycker är roligt. De senaste dagarna har verkligen inte varit i hans smak. På bilden är han för stunden mutad med en glass, men det blir både dyrt och kladdigt att fortsätta i den stilen. Vi har fått instruktioner om hur vi kan ta oss till en park som har en liten pool. Vi får se om vi lyckas med uppdraget.

Nu har vi upplevt vår fösta “riktiga” dag i Japan. Vi bor på längs järnvägen Yokohama Line vid stationen Kobuchi väster om Tokyo. Vi bor för närvarande på hotell Sagamiharadaiichi Hotel Annex, men vi har varit i kontakt med en firma som vi skall hyra en lägenhet av.

Vi sov länge och sedan tog vi tåget för att möta upp Nobuto, en blivande kollega till Sara. Det var ett verkligt äventyr att köpa biljetter och åka tåg, men vi lyckades. Efter ett lååångt möte med uthyrningsfirman gick vi och köpte en mobiltelefon, men vi har inte lyckats lista ut numret till den ännu. Att köpa en kontantkortstelefon i Japan är även det en omständig historia, de verkar ha en liten förkärlek för byråkrati. Arvid gillade i alla fall lekhörnan i butiken där han fick spendera över en timme…

Vi snubblade över en Thanks God its Friday-restaurang och passade på att äta middag, det var skönt med en meny man kunde förstå. Engelskan är inte särskilt bra hos gemene man här och vår japanska är riktigt usel.

Efter nästan ett dygn på resande fot är vi framme. Arvid fick ett andra (större) utbrott när vi bytte flyg i London. Han fick bäras skrikande och fäktandes ombord på planet.

Själva flyget gick bra, Japan Airlines kan rekommenderas till alla. Varje säte hade egen TV och man kunde väja att starta filmerna när man ville. Filmutbudet var bra, det slår i alla fall med råge kiosken i Frostkåge för er som besökt den.

Klockan 12.30 anlände hela familjen till Arlanda, i god tid. Lite för god tid faktiskt, incheckningen öppnar inte förrän 2 timmar före avgång. Bagaget väger nästan 100 kg. Arvid har redan fått ett raseriutbrott och vill inte vara med på bild.

Vi kommer att äta lunch med hela familjerna Lundberg/Svensson, Lundberg/Flock och Lundberg/Lundberg i väntan på att incheckningen skall öppna. Nu är det spännande.