Small in Japan

Idag åkte vi en tur in till stan, det vill säga Tokyo. Det är ingen liten stad, den största i världen faktiskt. Vi åkte till stationen Shinjuku som är världens största knutpunkt för pendlare: över 3,5 miljoner pendlare per dag passerar här. Det tog ett tag att hitta rätt utgång från stationen, det finns över 200 att välja på om man räknar alla underjordiska förbindelser.

Vårt mål för dagen var en turistbyrå i västra Shinjuku. Detta område kallas “Skyscrape city” och är Tokyos affärscentrum. Idag var det lugnt i dessa kvarter eftersom det är lördag. Vi hittade turistbyrån som ligger i Tokyos regeringsbyggnad, två skyskrapor med ca 50 våningar. Våning 45 är en utkiksvåning med ett litet café, några presentbutiker och naturligtvis stora panoramafönster. Irma var måttligt imponerad men lyckades charma de flesta av de andra besökarna.

Det är lite svårt att hitta när man är ovan. Gatorna har inte några namn, i stället använder man namnet på byggnaderna när man refererar till platser. Det finns många kartor längs gatorna men norr är inte uppåt som vi är vana vid.

Det svåraste är att staden inte är tvådimensionell utan tredimensionell. Man kan leta länge efter en viss gata bara för att upptäcka att den ligger helt under marken. Det finns så många nivåer att hålla reda på med hela köpcentrum under mark. Varje “plan” har sin egen karta och det finns massor av hissar och rulltrappor mellan dem. Det är otroligt lätt hänt att man tappar orienteringen.

Vi var ganska trötta när vi skumpade hemåt till vår lilla förort. Tidigare trodde jag vi bodde i Tumba om man drog paralleller till Stockholms pendeltåg, men nu inser jag att vi bor i Mölnbo. Känns helt OK faktiskt.

Den här lilla skönheten har blivit något av en dålig vana. Tänk er kallt kaffe med mycket socker och en gnutta chokladsmak. För endast 12 kr får man en uppiggande effekt som slår Red Bull med hästlängder. Jag tror jag skall starta en importfirma för dessa…

Dessa säljs i automater som finns i stort sett i varenda gatkorsning. Det är mest kaffe, te eller vatten i olika former, men även läsk och juice går att få tag på.

Om man har heltäckningsmatta i hela lägenheten, var skall man hålla till för att lära en 4-månaders tjej att äta gröt? Det fick bli i badkaret. Men Irma verkar nöjd ändå!

Det är riktigt trevlig atmosfär på avdelningen som jag jobbar på och ibland överraskar professor Shigesato alla studenter med något gott. Igår ställde han till med ett litet “pizzaparty” innan alla skulle gå hem. Trevligt! Professorn är han längst till höger. Apropå bilden så har jag faktiskt forskat lite i varför asiater har en tendens att göra v-tecken på alla bilder. Mina kollegor hade ingen aning, men min kompis wikipedia påstår att det är pga att en kändis, som också var fredaktivist, införde fenomenet 1972 då hon brukade göra tecknet när hon skulle fotograferas. Jag hade dock hoppats på någon lite mer kul eller exotisk förklaring….

Bilden talar för sig själv! Nu har det hänt.

För er som inte sett Arvid på sista tiden kan jag upplysa om att sensationen är att han har klippt sig. Normalt får man absolut inte röra hans hår, ännu mindre kamma det eller klippa det. Senaste friseringen var den 6 mars och detta var det tredje försöket sedan dess.

Det tog två timmar och tömde i stort sett hela mutbiblioteket: två tecknade långfilmer, en halv påse bilar och en liten burk coca-cola. Resultatet ganska bra, speciellt med tanke på att saxen som användes var den i Saras fällkniv. Nu sitter jag som bäst och funderar hur vi skall få bort håret ur heltäckningsmattan…

Vi har nu testat att åka tåg i rusningstrafik, vilket var en upplevelse.

Det är dock mycket som gör att det flyter bättre här än hemma i Stockholm, trots att det är mycket mer folk. En viktig anledning är att alla är vana vid trängseln och beter sig på ett överenskommet sätt. Tricket är att hålla två separata filer så att aldrig strömmen av avstigande måste korsa strömmen av påstigande. För säkerhets skull så ställer man ut en 10-tal ordningsvakter med megafoner vid varje perrong som ropar ut hur man skall göra.

Jag tycker det fungerade förvånansvärt bra! Vi lyckades till och med ta oss fram med vårt monster till barnvagn utan några större incidenter!

Vi här äntligen fått vår alldeles egna lägenhet! Skönt att slippa känna sig tvungen att städa varje förmiddag bara för att man skall kunna släppa in städpersonalen utan att skämmas.

Vi visste inte så mycket om lägenheten innan vi fick den, språkproblemen gjorde att vi inte kunde ställa alltför avancerade frågor. Vi var till exempel osäkra på om vi skulle få tre sittplatser runt matbordet, det vill säga om de hade räknat med Arvid. Visst fick vi tre sittplatser, men det var inte riktigt som vi tänkt oss:

Bilden visar Sara sittandes vid matbordet, det är 30 cm högt. Arvid sitter i sängen, även den 30 cm hög. Vi har tre så kallade “futons” som man sover på. Den närmaste svenska översättningen för futon är ungefär “dyna från en solstol”. En person kan sova i sängen och de andra sover helt enkelt på golvet på sina madrasser:

Totalt är lägenheten 39 kvadratmeter, vilket är ganska normalt för en familj på fyra personer. Vi har två rum, eller egentligen ett rum som går att dela av med skjutdörrar. Innanför ytterdörren (den gula på bilden nedan) finns den kombinerade hallen/köket/matsalen. Det finns inga möbler i rummet från början, vilket passar oss eftersom vi behöver parkera barnvagnen någonstans. Vår barnvagn anses gigantiskt här i Japan.

Köket har en diskho, ett litet kylskåp, en micro och en plats för en kokplatta. Kokplattan ingår inte i möblemanget, den har Saras kollega skaffat åt oss innan vi flyttade in. Han köpte även taklampor åt oss så att vi skulle kunna se något. Den enda avställningsytan i lägenheten är utrymmet ovanpå micron, varför den är ganska belamrad med diverse saker.

Det finns även en toalett och ett separat bad/duschrum. Toaletten är av något enklare modell än den vi hade på hotellet, men en praktisk detalj är att vattnet som fyller på cisternen efter att man spolat passerar ett litet handfat ovanpå toaletten. Man sparar alltså vatten genom att tvätta händerna i det vatten man skall spola med nästa gång.

Hela paketet med toalett och badrum är byggd som ett “rum i rummet” med väggar, golv tak i plast. Det är mycket likt en flygplanstoalett, fast något mindre. Det lilla sittbadkaret rymmer utan problem både mig och Irma.

Sara tycker lägenheten är “exotisk” och “funktionell”. Jag tycker det är skönt med en egen lägenhet, men är inte riktigt lika begeistrad över inredningen. Som tur är finns det en multinationell möbelhandlare inte långt härifrån, så vi tog en tur dit. De hade även ovanligt bra pris på varmkorv med bröd!

Nu har vi köpt några ståltrådsbackar att förvara kläder i och ett bord med tre pallar. Vi har inte fått hem sakerna ännu, de skall komma med hemkörning till oss i morgon. Vi återkommer med ytterligare uppdateringar när vi fått saker på plats!

Hej alla KOMPISar!

Nu är jag i Japan, ett land som ligger långt borta. För att komma hit fick vi åka flygplan väldigt länge. Det var ganska tråkigt, men man fick se på TV hur mycket man ville, så det gick ganska bra!

Nu har jag varit här ett litet tag och börjar vänja mig. Det är inte så mycket som är annorlunda här när allt kommer omkring. Den stora skillnaden är att det är mycket VARMT! Pappa tjatar hela tiden om att jag måste dricka vatten, annars kommer jag få ont i huvudet.

En sak som är lite jobbig är att de inte kan prata här. När jag säger något är det ingen som förstår mig. I stället skrattar de och tittar på mamma och pappa. Då blir jag arg och gör en sur min. Jag tycker det är jobbigt att ingen förstår vad jag säger.

Vi har inte något eget hus ännu, vi bor på ett ställe som heter hotell! Vi bor hela familjen i ett rum, jag måste dela säng med pappa. När jag var liten ville jag gärna göra det, men nu tycker jag inte det är så roligt. Här är en bild på vårt rum:

På dagarna jobbar mamma och går på massa möten. Pappa, Irma och jag brukar gå till en park och leka.

Det finns gungor, sandlåda och en stor rutschkana. Pappa tycker att stegen upp till rutschkanan är lite läskig, men jag tycker att den är rolig.

I parken finns det en liten sjö med svanar, sköldpaddor och jättestora fiskar. Jag tycker att det är roligast att titta  på sköldpaddorna, de brukar gå upp på stranden och titta på mig. Pappa säger att svanarna är läskiga men jag tycker de är fina.

Jag hade packat massor av leksaker, men mamma och pappa sa att man inte får ta med sig så mycket saker. Nu när vi har kommit fram har vi köpt lite nya leksaker, till exempel en fotboll. Pappa och jag har spelat mycket, men det är så varmt att man måste sätta sig ner och vila lite ibland.

Man blir ganska smutsig i lekparken. Då finns det en vattenkran där man kan tvätta sig. Jag tycker att det är lite onödigt, men mamma säger att jag måste.

Jag tycker det är mycket roligare att bada i badkaret när vi kommer hem till hotellet!

Hoppas att ni alla har det bra och att vi ses när jag kommer hem!

Hälsningar

Arvid

Igår träffade hela familjen professor Shigesato (chefen på avdelningen) för första gången och vi blev även introducerade för mina nya arbetskamrater. Han passade då på att lite försynt påpeka att labbet skulle kunna vara farligt för barnen. Då kändes det bra att kunna peka på Kalle och säga att barnen definitivt inte skulle vara i labbet utan i parken med sin far.

Idag var första riktiga arbetsdagen och det känns jättebra. Gästvänligheten är lika varm som vädret…idag var det 35 grader varmt. Bilderna nedan visar hur universitetsområdet ser ut från huvudingången och den andra bilden visar mitt kontor som jag delar med ett gäng doktorander och doktor Nobuto Oka som är den som bland annat hjälpt oss att fixa lägenheten som vi flyttar in i på torsdag. Tjejen på bilden är min kollega Aiko som var en av dem som gulligt nog åkte buss i 3 timmar för att möta oss på flygplatsen.

Jag har också invigt studentrestaurangen. Det vegetariska utbudet är tyvärr rätt dåligt här, men med hjälp av min lilla lapp där det på japanska står att jag är vegetarian fick jag tag på en jättegod nudelsoppa med friterad tofu. Som tur är ändras tydligen inte menyn så ofta så nu har jag ett säkert kort i rockärmen. På tal om mat måste jag bara visa den härliga vegetariska “hamburgaren” jag beställde häromdagen. Se tredje bilden. Otroligt smaskig faktiskt.

Martin undrade var vi befinner oss mer exakt. Svaret kommer i form av en länk till Google Maps!

Vi kommer att bo två kvarter från stationen Fuchinobe och Sara kommer att arbeta på Aoyama Gakuin University som ligger inom gångavstånd. Det är ungefär 4 mil till centrala Tokyo.