Small in Japan

Vi har ju såklart hunnit vara iväg på en hel utflykter också. Till exempel,  åkte vi till Yokohama i förra helgen. Det är faktiskt närmare till Yokohama än till Tokyo för oss. Det var superfint där och det kändes som om folk var där för att enbart roa sig. Det var en härligt avslappnad stämning, till skillnad från Shinjuku i Tokyo. Vi kikade runt lite och hamnade till sist i Yokohamas Chinatown. För oss var det dock lite svårt att skilja på vad som var kinesiskt och vad som var japanskt.

På söndagen träffade vi Kalles kompis Fernanda. Kalle, Arvid och Irma har hängt lite med henne och hennes son Ruykui, men den här gången fick också jag och Fernandas man vara med. Han heter faktiskt Fernando. Båda två har rötter i Brasilien vilket förklarar deras inte så japanskklingande förnamn. Här bjuder vi på lunch i det gröna. Vi befinner oss i Kodomonokune (barnens land) och här finns det en massa lekparker, djur och annat skoj för barn. Fernando visade sig faktiskt ha varit professionell Sumobrottare i ungefär sju år innan han blev tvungen att sluta pga diabetes. Kalle fick alltså chansen att få en unik inblick i sin nya bisarra fascination av sporten.

Ett annat utflyktsexempel är berget Takao. Berget är ett väldigt populärt utflyktsmål eftersom det ligger så pass nära Tokyo. Det finns olika leder upp där den största är en asfalterad väg där man kan promenera med barnvagnen hela vägen upp på toppen. Vi tog oss dock inte hela vägen upp eftersom några av oss var jättetrötta och hellre ville stanna och titta på ap-parken som låg längs vägen. Men vi ska nog göra ett nytt försök lite senare eftersom man lovas kunna se Mount Fuji från toppen…vid klart väder ska tilläggas. Något vi lärt oss den hårda vägen är att vara tidigt ute till alla utflyktsmål. Efter lunchtid brukar folkmängden ha en tendens att explodera i antal och allt är verkligen rustat för en folkstorm. Så även på Mount Takao. Vi lyckades till slut knöla in oss och vår enorma barnvagn i bergbanan för att komma ned från berget igen. Puhhh.

Här kommer lite uppdateringar av hur vi fick till det här hemma i lägenheten. Vi nämnde ju tidigare att vi köpte lite möbler på IKEA. Men jag är rädd att den som väntat sig bilder liknande de i  något inredningsmagasin kommer att bli besviken. Bilderna nedan visar våra fynd. En garderob i form av fyra trådbackar samt ett bord och tre pallar. Andra saker försöker vi fixa med lite kreativitet och tomma kartonger (^_^). <- japansk smiley. Som till exempel ett skafferi. Så egentligen har det inte hänt så himla mycket sen vi flyttat in, men eftersom tiden här är knapp och dessutom springer iväg tänker vi inte lägga ned så mycket mer energi i den frågan. Men vi trivs bra och har bonat in oss tycker vi.

På bilden har Kalle imponerat med hemlagad sushi. De som är mest imponerade av Kalles matlagning är nog förresten mina kollegor. Att det är han som är hemma med barnen OCH lagar maten är stort. De som träffat Kalle har dessutom spridit ryktet att han är lika snygg som en filmstjärna. Vilket kap jag gjort.

Jag kom på att vi heller inte visat hur lägenheten ser ut utifrån. Ja, vi har verkligen slöat till med bloggandet…. Vi bor i mitten på andra våningen. Vi ser inte grannarna speciellt ofta. Jag tvivlar på att det är fem barnfamiljer som utgör klientelet utan snarare hårt arbetande singlar. Herregud vad de jobbar mycket här. De andra på min avdelning går hem tidigast klockan 20.00. Nobuto som är doktor går hem vid 23.00. Jag försöker att inte har dåligt samvete när jag trippar hem strax efter klockan 17.00 då jag jobbat mina 8 timmar. Det är hård konkurrens om jobben och många studenter jobbar gratis på somrarna för att få jobberfarenhet. Vi har det rätt bra hemma i Sverige känner jag.

Vi måste visa Arvids lilla Hello-Kitty väska som vi skrev om tidigare. I den här väskan förvarar Arvid sina allra värdefullaste ägodelar, t ex en fin pärla i äkta plast som han hittat på marken.

Jaja, jag vet. På den här bloggen händer det inte mycket. Men nu skall det bli ändring av. Jag vill visa en bild som väl beskriver hur man kan känna sig som västerlänning i japan:

Normalt sett är det ganska väl skyltat på engelska i japan, men när det där lilla extra händer är det japanska som gäller. Den här skylten fanns på en restaurang vid ingången. Föreställ dig känslan av att veta att det är något du borde veta men du har inte någon aning alls vad det kan vara.

Nu kan vi lägga till ännu ett exempel på Japansk kultur på vår meritlista. Vi har varit på Sanrio Puroland…typ “Hello Kitty Land”. Det var söta djur, prylar, shower och kitsch in absurdum. De har verkligen en förkärlek till små söta saker här och det finns en uppsjö av olika karaktärer, liknande Hello Kitty. Hemma i Sverige är det ju vanligare att man kommersialiserar en redan känd karaktär, typ Pippi Långstrump, Bamse osv, men här verkar man köra direkt på kommersen. Vi frossade loss, körde hela paketet och Arvid strosade nöjd hemåt med sin nya Hello Kitty handväska runt halsen.

Ni kanske har undrat vad vi har för oss egentligen på kvällarna…här ute i förorten…utan TV. Bilden nedan talar för sig själv. Vi har funnit en gemensam hobby som uppskattas av alla familjemedlemmar. Huset de står på är förresten också ett exempel på vår nyvunna kreativitet.

Ok, det jag skrev om Sumo blev lite torrt… Faktum var att det är ganska spännande.

Jag tror att sumo handlar väldigt mycket om ett starkt psyke, en hel dags förberedelser för en match som är över på några sekunder. De engelska kommentatorerna i radio pratade hela dagen i stort sett bara om den sista matchen där ”stormästaren” Hakuho gick upp.

Hakuho är för närvarande den enda som innehar den högsta rankingen Yokozuna. Han är dessutom på väg att slå ett smått historiskt rekord i antalet matcher utan förlust. När vi var där hade han 53 vinster på raken. En vinst den kvällen skulle ta honom till 54 matcher och därmed vara den i “modern tid” som har flest vinster i följd. Tänk dig att ha det i bakhuvudet när du sätter ner knogarna på vita linjer…

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_sumo_record_holders#Most_consecutive_wins

Rekordet är 69 vinster i rad och sattes på 1930-talet. Hakuho vann sin match och fick sina 54 vinster. Turneringen har fortsatt och han är i skrivande stund uppe i 60 vinster. Visst är det ganska spännande?

Två gånger per år är det sumo-turnering i Tokyo. Eftersom en av dessa infaller i september så passade vi att åka dit.

Eftersom vi inte hade någon aning om hur populärt det var så reserverade vi biljetter i förväg. Det var minst sagt ett äventyr. Via internet gick inte, eftersom biljetterna skickades per post och vi inte vet om vi kan ta emot post här. Av samma anledning ratade vi även telefonbokningen.

Eftersom vi inte ville åka in till arenan (ca 2 timmar enkel väg från oss) så återstod bara en slags biljettautomat som finns i snabbköpen. Dessa automater pratar naturligtvis bara japanska, men efter ett par försök hittade jag en automat med en telefonlur på sidan där man kunde få support på engelska. Man kan köpa biljetter till det mesta i dessa automater, men hon i supporten guidade mig igenom ett myller av menyer till vad hon trodde var den biljett jag menade…

Fyllda av förväntan så åkte vi in till arenan i lördags. Utanför arenan finns det färggranna banderoller med de viktigaste brottarnas namn.

En sumoturnering pågår i 15 dagar och varje brottare gör en match per dag. Det finns ett rankingsystem och man möter bara motståndare från ungefär samma ranking som en själv. Turneringen startar redan klockan 8 på morgonen, men då är det inte någon publik på plats. Då möter de lägst rankade brottarna varandra.

När vi anlände vid 2-tiden på eftermiddagen var det i stort sett tomt i publiken. Efter tre började det fylla på lite och runt fyra började den den högst rankade gruppen att möta varandra. Det hela kulminerar med att den högst rankade brottaren går upp mot sin motståndare runt klockan 6 på eftermiddagen. Vid det laget var det fullsatt.

Innan varje grupp tar sin början så poserar alla brottare i käcka förkläden. Den här bilden visar den näst högsta gruppen som börjar brottas klockan 3 på eftermiddagen. Notera att de flesta platser i publiken fortfarande är tomma.

En match går till så här:

Först läser en domare upp namnen på de som skall mötas från en solfjäder. Han låter ungefär som en böneutropare i en minaret.

Därefter går brottarna upp och ställer sig i var sitt hörn och förbereder sig. De som skall möta varandra har varit tilldelade olika omklädningsrum, så de har inte sett varandra denna dag. Förberedelserna består i lite olika ritualer men involverar vatten, salt och att man stampar i golvet.

Därefter går man mot mitten av ringen och hälsar på varandra genom att sätta sig på huk och visa handflatorna. Sedan går man tillbaka till sin ringhörna och fortsätter med ritualerna.

När man gått fram och tillbaka ett par gånger, mötts i mitten och stampat lite i golvet, så lägger båda brottarna händerna på de vita linjerna som finns i ringen.

När båda brottarna har händerna på linjerna är det bara att rusa mot varandra och försöka putta omkull den andre. Den som vidrör marken med något annat än sina fotsulor eller nuddar marken utanför ringen har förlorat.

Den som förlorar får kliva ner från ringen medan den som vinner får en liten välsignelse. Det är en strid ström av matcher och för de lägre rankade brottarna är det hela över på två minuter.

De högre rankade brottarna tar mycket längre tid på sig med sina ritualer. Man går fram och tillbaka mellan sitt hörn och mitten av ringen. I de högsta matcherna kommer det även in en liten procession med reklamflaggor mellan alla turer fram och tillbaka. Lite ironiskt var ändå att McDonalds var dagens huvudsponsor…

Vi vill bara tacka för alla underbara inlägg och speciellt för alla hälsningar till födelsedagsbarnet. Vi har framfört alla hälsningar. Man blir varm i magen varje gång ska ni veta!

Kram på er!!!

Idag fyller Arvid tre år! Vi väckte Arvid med tårta och sång tidigt i morse. Vi fick sjunga tre gånger innan han slog upp ögonen och då var han arg som ett bi. Men det gick fort över när han fick se paketen!

Arvid nöjde sig att äta upp dekorationen på tårtan som bestod av Ahlgrens bilar. Efter en riktig födelsedagslunch (korv och potatismos) gick vi till Saras jobb för att bjuda dem på tårtan. Det blev en väldig uppståndelse och Arvid blev ordentligt grattad.

Nu på kvällen har vi varit i Machida och ätit födelsedagsmiddag. Det blev en sushi-resturant, kanske inte Arvids absoluta favorit men det var roligt med det lilla löpande bandet där alla små tallrikar kommer åkande.

När vi skulle åka hem hade det hunnit bli mörkt. Staden ser verkligen annorlunda ut efter mörkrets inbrott, det är nästan då den visar sig från sin rätta sida.

Arvid har precis somnat nu, för en gång skull blev det inte några hårda förhandlingar vid läggdags. Han var väldigt trött men jag tror att han var ganska nöjd med sin stora dag.