Small in Japan

Förra helgen hade vi ett späckat schema. I fredags hälsade vi på Masako i Atsugi igen och lördagen tillbringade vi tillsammans med Fernanda och Ryukie i trendiga Shibuya. På söndagen stod det Kamakura på schemat och dit åkte vi med min Uppsalakollega Matthias och hans flickvän Vasso. Till Kamakura åker man bland annat för att titta på Daibutsu (“Stor-Buddha”) som är en nästan 800 år gammal 13 meter hög staty av Buddha. Stor-Buddha är alltså den stora gröna killen i bakgrunden, inte att förväxlas med Lill-Buddha i förgrunden.

Förutom statyn finns det många olika typer av tempel att besöka. Precis då vi skulle börja vår tempelsafari började det regna och vi hann bara kika på ett enda. Vi hade dock supertur och fick faktiskt bevittna en del av ett bröllop. Sen blev vi tyvärr tvungna att bege oss hemåt. Förutom att det regnade har vädret slagit om och blivit lite kallare. Hösten är här med andra ord. Vi undrar lite hur vår lägenhet står emot kyla. I jämförelse med svenska hus känns väggarna papperstunna och balkongdörrarna är gjorda av englasfönster. Burr…. Hoppas att det inte hinner bli så kallt.

Igår var vi i Tokyo i Shibuya. Det är här alla “flashiga” butiker finns och alla ungdomar hänger. På vägen dit gjorde vi några intressanta iakttagelser om pendlingen.

På lördagar är det väldigt blandat klientel på tågen. Du har fortfarande alla kostymer som skall in till jobbet (de flesta jobbar lördagar) men även barnfotbollslag som skall på bortamatch, familjer, pensionärer och en och annan turist med stor trehjulig barnvagn.

Tågen blir aldrig fulla, det går alltid att få in en person till. Om du har svårt att få rum innanför dörrarna så tar du helt enkelt sats och kastar dig mot folkmassan så blir det rum för en till. Det är tur vi har en någorlunda rejäl barnvagn och inte en liten skör paraplyvagn som alla andra har här.

Tänk på att till höger i bilden skymtar Irma som sitter under Arvid i vagnen. Tur att hon var fastspänd. 

Eftersom det är trångt så är det ofrånkomligt med en hel del kroppskontakt med personer runt och kring, vilket absolut inte är något japaner har för vana att ha. Därför rör man sig så lite som möjligt och låter blicken försvinna i fjärran. Många passar på att ta en tupplur.

Det knackade just på dörren och det hör inte till vanligheterna. Utanför stod två personer som pratade oavbrutet på japanska och bugade sig hela tiden. Jag kunde för mitt liv inte lista ut vad de ville.

Jag tog fram min dator och försökte få dem att använda Google Translate, men de förstod inte alls vad jag menade. Till sist lyckades de knappade in en adress i webbläsaren:

Jag tror det var Peter Wahlbeck som sa att “om inte Jehovas har hälsat på dig så bor du inte någonstans”. Nu är vårt boende i Japan med andra ord “på riktigt”.

Idag blev Irma 6 månader gammal. Jag fattar inte vad som hände. Hon var ju bara ett litet rosa paket alldeles nyss. Nuförtiden vill hon undersöka allt hon får syn på och mumsar gärna gröt. Hon ålar sig dessutom blixtsnabbt fram längs golvet när hon ser något åtråvärt. Vi tror förresten att det är hennes ständiga golvexil som gör att hon avancerar snabbt när det gäller att ta sig fram. Eftersom vi inte har någon babysitter, spjälsäng eller barnstol spenderar Irma mycket av sin tid på golvet.

Hon är en toppenglad tjej vars humör pendlar mellan nöjd och överlycklig. Storebror är den stora favoriten och allt han hittar på är superspännande. Irma är den stora attraktionen när vi går runt på stan. Det händer till och med att folk skriker högt när de ser henne…..Kawaiiiiii! Hon charmar alla och har flera beundrare i lekparken där hon hänger med Kalle och Arvid på dagarna.

Grattis på halvårsdagen älskade lilla vän!

På söndagen bar det av till Tokyo igen där vi hade en date med Mattias. Han är en kollega från Uppsala som också befinner sig i Japan just nu. Vi har inte varit inne i Tokyo så mycket, men Mattias guidade runt oss i Uenoparken och elektronikdistriktet Akihabara. Vi besökte National Science Museum, strosade i parken och fönstershoppade elektronikprylar. De två första bilderna är från Uenoparken. Notera paret som ligger och sover i båten. Man ser ofta folk som sitter och slumrar på olika ställen, men det här var nog extra påhittigt måste jag säga.

I Akihabara blev vi introducerade för kafé-konceptet Maid café. En vanlig syn i det här området är yngre tjejer klädda som “hembiträden” som delar ut inbjudningskort till dessa kaféer. Om man besöker kaféet kan man förutom fika beställa en handmassage, eller rengöring av öronen tex. Man blir tydligen dessutom välkomnad med orden “Välkommen hem min fru/herre”, berättade mina kollegor. Vi känner oss dock skeptiska inför företeelsen. 

I lördags var vi hembjudna till Arvids kompis Nagi. De bodde ungefär lika litet som oss, men med den skillnaden att deras hem kändes mer som ett riktigt hem. Det var supertrevligt även om kommunikationen till största delen gick via Yahoo translator. Här sitter jag och Shingo och försöker lista ut varandras yrken.

Sen på kvällen var jag utbjuden på “beer party” av kollegorna. Partyt skulle hålla på mellan kl 19 och 21. Jag visste inte riktigt vad det innebar, men det visade sig helt enkelt vara mat- och dryck buffé på en restaurang i närheten av där vi bor. Det var också jättetrevligt och gott. Det vegetariska utbudet är som sagt skralt, men här fanns en del att prova på.  Jag blev också tipsad om en maträtt som består av jästa bönor som tydligen ska lukta fruktansvärt illa, men smaka utsökt. Jag undrar om det kan jämföras med surströmming… hm. Skulle ju vara kul att hitta ett vegetariskt alternativ att ta med till nästa surströmmingspremiär.

Hej igen alla kompisar. Nu har vi varit i Japan ganska länge och allt är roligt.

Vi går till lekparken nästan alla dagar. Jag brukar leka med några som heter Nagi och Hinano. De förstår inte vad jag säger men vi brukar leka ändå. Ibland leker vi i sanden och ibland blåser vi såpbubblor. Nagi brukar låna min motorcykel när vi leker i sanden, han tycker om den.

Det finns trampbilar i lekparken som man får låna. Jag har lärt mig att trampa själv nu så pappa slipper putta. Jag tycker det är roligast att köra i vattenpölarna. En dag körde några andra barn i vattenpölarna och då sa deras mammor till dem att man inte ska göra så. Då sa pappa till mig att jag inte heller fick köra i vattenpölen, FAST han tyckte det var roligt när jag gjorde det nyss. Pappa är konstig ibland.

Ibland åker vi till andra roliga ställen. Det finns en annan park där det finns djur man kan titta på. Jag tycker om att titta på aporna, de är så roliga. Jag vill titta jättelänge, men mamma och pappa tycker det blir tråkigt efter ett tag. Man får även rida på en häst om man vill, och hålla i marsvin och klappa dem. Det tycker jag om.

Vi bor i en egen lägenhet nu och jag har fått en egen säng. Fast den ser inte ut som hemma, man sover på golvet här. Det är bra för man gör sig inte illa när man ramlar ur sängen.

Vi har inte någon TV här men vi har med oss datorn där man kan se Bolibompa. I datorn kan man titta hur mycket som helst, det tar aldrig slut. Jag har lärt mig hur gör själv så när mamma och pappa säger att jag bara får se en Bolibompa brukar jag börja om programmet precis innan det tar slut. Fast det funkar inte så bra, mamma och pappa går inte på det.

Irma har blivit stor nu och kan nästan krypa. Hon tycker att jag är jätterolig och skrattar åt allt jag säger. Mamma och pappa är inte alls lika bra på att få Irma att skratta, så de säger åt mig att göra det hela tiden. Ibland tycker jag de kunde göra det själva i stället.

Jag tycker jättemycket om Irma och är mycket stolt över henne. Hon är världens bästa lillasyster.

Ha det så bra!

Hälsningar

Arvid

I måndags var det japansk helgdag (hälsans och sportens dag) och vi var bjudna på basar i en kyrka i Atsugi. Vi var ditbjudna av Masako, som är en vän till en vän. Tack för sammanförandet Tina. Det var supertrevligt. Det var en ganska liten kyrka där det såldes mat, lite hantverk och loppisfynd. Vi fick också testa på japansk te-ceremoni.

Ytterligare en bild jag vill dela med mig av från sumoturneringen. Här är ett reklamavbrott precis innan huvudmatchen. Lite ironiskt kan man tycka.

Ja, vi shoppade faktiskt loss igår. Barnen fick nya kläder och Arvid fick en docka som han vårdar ömt. Till oss själva köpte vi lite ny teknik…vi är ju trots allt i Japan. Det blev en Canon IXY 50 s (IXUS 1000 HS heter den där hemma) och vi är jättenöjda med den.