Vi har under den senaste tiden testat på lite olika typer av japansk underhållning. Den första jag tänkte berätta om är Pachinko. Vi passade på när föräldrarna var och hälsade på eftersom barn inte är tillåtna. Pachinko är som ett flipperspel kombinerat med en enarmad bandit. Man köper ett antal kulor som man ska skjuta iväg med en viss kraft och hamnar en kula ner i ett litet hål så startar lotteridragningen. Man underhålls också samtidigt av någon sorts banal actionberättelse på skärmen. Kulan skjuts iväg genom att man vrider på en spak, så har man bara listat ut hur mycket man ska vrida så går spelet helt enkelt ut på att man sitter på rumpan, håller i en spak, glor på skärmen, och matar automaten med sedlar för att få mer kulor.
Vi gick in, listade ut hur man gjorde, matade maskinen med 1000 yen vilket var minimum på den här spelhallen (ca 100 kr), vred på spaken i ungefär tre minuter och sen var det över. Ljudnivån inne på en sån här spelhall är fruktansvärt hög. Det går knappt att beskriva. När vi kom ut igen ringde det i öronen, vi stank av cigarettrök och var båda överens om att det var kul att ha provat, men att det räckte med en gång. Pachinko verkar otroligt populärt dock. De finns överallt. Bara i vår lilla förort finns det 4 stycken bredvid tågstationen. Jag intervjuade mina kollegor och ingen verkar speciellt road av Pachinko, men de flesta verkar ha någon vän som antingen förlorat eller vunnit en liten förmögenhet. I Japan är det förbjudet att spela om pengar, därför vinner man kulor som sedan går att bytas ut mot varor…eller pengar.