Folksport?

Två gånger per år är det sumo-turnering i Tokyo. Eftersom en av dessa infaller i september så passade vi att åka dit.

Eftersom vi inte hade någon aning om hur populärt det var så reserverade vi biljetter i förväg. Det var minst sagt ett äventyr. Via internet gick inte, eftersom biljetterna skickades per post och vi inte vet om vi kan ta emot post här. Av samma anledning ratade vi även telefonbokningen.

Eftersom vi inte ville åka in till arenan (ca 2 timmar enkel väg från oss) så återstod bara en slags biljettautomat som finns i snabbköpen. Dessa automater pratar naturligtvis bara japanska, men efter ett par försök hittade jag en automat med en telefonlur på sidan där man kunde få support på engelska. Man kan köpa biljetter till det mesta i dessa automater, men hon i supporten guidade mig igenom ett myller av menyer till vad hon trodde var den biljett jag menade…

Fyllda av förväntan så åkte vi in till arenan i lördags. Utanför arenan finns det färggranna banderoller med de viktigaste brottarnas namn.

En sumoturnering pågår i 15 dagar och varje brottare gör en match per dag. Det finns ett rankingsystem och man möter bara motståndare från ungefär samma ranking som en själv. Turneringen startar redan klockan 8 på morgonen, men då är det inte någon publik på plats. Då möter de lägst rankade brottarna varandra.

När vi anlände vid 2-tiden på eftermiddagen var det i stort sett tomt i publiken. Efter tre började det fylla på lite och runt fyra började den den högst rankade gruppen att möta varandra. Det hela kulminerar med att den högst rankade brottaren går upp mot sin motståndare runt klockan 6 på eftermiddagen. Vid det laget var det fullsatt.

Innan varje grupp tar sin början så poserar alla brottare i käcka förkläden. Den här bilden visar den näst högsta gruppen som börjar brottas klockan 3 på eftermiddagen. Notera att de flesta platser i publiken fortfarande är tomma.

En match går till så här:

Först läser en domare upp namnen på de som skall mötas från en solfjäder. Han låter ungefär som en böneutropare i en minaret.

Därefter går brottarna upp och ställer sig i var sitt hörn och förbereder sig. De som skall möta varandra har varit tilldelade olika omklädningsrum, så de har inte sett varandra denna dag. Förberedelserna består i lite olika ritualer men involverar vatten, salt och att man stampar i golvet.

Därefter går man mot mitten av ringen och hälsar på varandra genom att sätta sig på huk och visa handflatorna. Sedan går man tillbaka till sin ringhörna och fortsätter med ritualerna.

När man gått fram och tillbaka ett par gånger, mötts i mitten och stampat lite i golvet, så lägger båda brottarna händerna på de vita linjerna som finns i ringen.

När båda brottarna har händerna på linjerna är det bara att rusa mot varandra och försöka putta omkull den andre. Den som vidrör marken med något annat än sina fotsulor eller nuddar marken utanför ringen har förlorat.

Den som förlorar får kliva ner från ringen medan den som vinner får en liten välsignelse. Det är en strid ström av matcher och för de lägre rankade brottarna är det hela över på två minuter.

De högre rankade brottarna tar mycket längre tid på sig med sina ritualer. Man går fram och tillbaka mellan sitt hörn och mitten av ringen. I de högsta matcherna kommer det även in en liten procession med reklamflaggor mellan alla turer fram och tillbaka. Lite ironiskt var ändå att McDonalds var dagens huvudsponsor…